Samuel tog sin in bakom scenen till skådespelarna och letade upp sin kärlek, Jean. Hon och de andra skådespelarna verkade mycket oroliga över vad som skedde, men pjäsens regissör, Talbut Estus som också översatt den från franska höll sig instängd på sitt kontor. Samuel ledde med Jean till bakdörren där de såg att molnen lättat och stjärnorna åter syntes. Samuel ville att de skulle ge sig ut i snödrivorna men jean vägrade. Istället försökte Samuel förföra henne. Jean sa sig dock ha givit sig åt Dr Dunsky och det hela slutade med att Samuel örfilade henne, fick en örfil tillbaka och sedan hånglade de passionerat i korridoren innan Jean flydde tillbaka upp till kaoset.
Keith försökte slita av Tim från doktorn men misslyckades enormt och hamnade själv på marken, och fick väsa åt sin hund för att den inte skulle slita tag i Tim.
I i teatern kom nu en ny aktör, nämligen den skotska professorn Ewan McLaughlan, inbjuden från London University av Jimmy. Professorn ställde sig i dörren och betraktade roat spektaklet. Under tiden lyckades Jim sänka ytterligare en arg och rädd ung man som höll hela sin familj på avstånd med en stol.
Till slut dök dock polisen upp för att bryta upp det hela. Under tiden hade Dr Dunsky visat prov på sin eminenta psykiatriska fingertoppskänsla och lugnat Tim med hjälp av centrala ord och meningar från deras årslånga analys, nämligen ord om Tims moder som tog sitt liv.
Polisen arresterade några av de vilda slagskämparna och i kaoset bestämde sig ensemblen för att trots allt fira premiären med mat. Bord dukades upp. I detta försökte Dr Dunsky få med sig Jean hem. Han upptäckte då också att hon hade märke på kinden och fick henne att erkänna att detta var Samuel, vilket resulterade i att doktorn slog till Samuel som föll i marken. Om inte polisen närvarat kunde det hela slutat mycket olyckligt.
Under middagen firade Samuel med sina gamla vänner och lyckades också få Micheal Gillen att smita med honom bakom för att där sno åt sig tyget med det målade Gula Tecknet.
Teaterchefen berättade att pjäsen nu ska läggas ner och Jimmy slängde en förmögenhet på bordet, för att få manuset till Carcosa, vilket Michael Gillen lovade att ge honom. Till dök Talbut Estus upp, lovordande föreställningen. Han kunde berätta att ursprunget, The King in Yellow skrevs 1895 av Thomas de Castaigne och att verket förbjudits och förföljts av hemskheter sedan det skrevs. Talbut fick också syn på Samuel som hoppat av föreställningen i dess inledning och Talbut dömde i mycket hårda ord ut Samuel som människa och som skådespelare.
På väg hem visade det sig att Jean utvecklat något form av hysterisk rädsla för stjärnorna och himlen och hon berättade i droskan för Dr Dunsky om sina drömmar, hur stora djuren simmar i luften ovanför en stad med en evig maskerad mellan stilla kanaler. Väl hemma bäddade doktorn ner henne och satte sig att kontemplera det hela med en god pipa.
Samuel rusade förtvivlat därifrån i snön hem till rikemanskvarteren och bankade på porten hos den rike köpmannen Silas Lewi, som släppte in honom och gav honom en spruta heroin med en avsugning som betalning. Silas uttryckte också sin önskan om att Samuel skulle närvara vid en fest kommande dagar, för fler gentlemen, som ett krav för att få mer av varan. Samuel visade Silas det Gula tecknet innan han gick och Silas blev mycket upprörd och pratade om att kontakta Mr Crowley.
Jimmy och professor McLaughlan tog sig hem till London University där en skugga väntade i snön, nämligen Susanne, som desperat försökte få med sig Jimmy. Jimmy var dock överväldigad av kreativ energi och skaparlust, och tillsammans med professorn stängde han in sig på sitt rum för att skriva hela natten.
Keith reste hem, efter att ha lovat Dr Dunsky att ta emot Tim som gäst i sitt hem. Väl hemma letade han efter tecken på inbrott och somnade sedan med en osäkrad pistol bredvid huvudkudden.
Tim for hem till familjen Marley där han troligtvis mottogs svalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar