Alexander Robys tal

Delia?

Det lämpar sig inte väl att vara inlåst i det här rummet.  Jag kan inte avsluta mitt arbete, jag kan inte ta mig dit jag drömmer om att vara. Du vet, få författare har förmågan att skriva ärligt. Sanningar används för simpelt nöje och det är en märklig sak att göra, och har inget med viktiga ting att göra. En sådan författare är en man som enbart oroar sig över att dölja sin ignorans. Uppsåtliga misstolkningar och ett låst sinne, slutna ögon, sammanpressade läppar och knutna nävar. Det räcker inte att ha förmågan, du måste omskapa ditt intellekt till en ljusflamma i mörkret, likt en ensam frisk människa i en värld av galningar.

Har du sett den bleka masken? Har du varit nere vid sjön och känt rättheten i allt och helheten som då omsluter en? Edwards sa att jag bara skulle jobba med honom, ingen annan.  Är du Malcolms vän? Varför är de inte här? Är detta året som det sker, ett år av femtusen? Har Malcolm visat vägen för Kungen i Gult? Är han redan bland oss?

Har du sett det Gula tecknet?

Det som Edwards och jag gör skadar inte någon. Men jag har undrat över Malcolm Quarrie och de samtalen vi hade. Jag tror att, oavsett vad Edwards säger, så har Malcolm rätt. Kungen i Gult har faktiskt kallat sig själv Den Vita Akolyten. Jag tror inte han kommer att hålla sig borta. Jag skulle i all vänlighet och välvilja be dig om en tjänst för det tillfälle då han inser att Kungen inte är det som han önskar. För att fånga Konungens uppmärksamhet och kunna leda honom på irrstigar bort från jorden så måste du få honom att minnas Cassildas sång:

Stjärnorna brinna som kolglödsdöd

Ryggar tillbaks, inför uråldrig andedräkt

Från Honom som kräver tribut för förföriska Carcosa

Han flyr dit där drottning möter sierska

Där tvillingsol går ner men aldrig stiger upp

Flykt från gravens död, från bortglömda Carcosa.

Patient:    A Roby

Doktor:     L Trollope

Signed:

Date:

Spelpass 4.

Sällskapet färdades tillsammans med Dr Highsmith till ST:Agnes med tåg. Strax innan avfärd dök dock Jimmys trolovade Susanne Weldsnare upp och försökte få Jimmy att förstå att dessa vänner inte är sanna vänner och att han bör ta avstånd från dem.

Färden gick väl. Samuel träffade en gammal kollega, Dick, som visade sig vara lika otrevlig som före Samuels minnesförlust, som på ett märkligt sätt förstörde hans konstnärliga förmåga.

Väl framme vid ST:Agnes tog sällskapet in på en The Red Lion i Weobley. Sent på natten gick Tim och Keith en promenad och såg märkliga vargspår i snön.

Nästa dag besökte sällskapet ST:Agnes. Alexander Roby visade sig vara en mycket vacker ung man som var näst intill okontaktbar. Dock lyckades de få honom att tala, även om han tycktes prata med någon som ej var närvarande i rummet. I hans rum fanns också diktböcker med märkliga fraser inskrivna. Sekreteraren Mr Reeves skrev ner det hela, samtidigt som skötaren Price övervakade samtalet.

I cellen bredvid fanns en viss Lucius Harriwell, en fet galen man som viskade obehagliga ord. Det visade sig senare att Lucius varit vittne till ett brutalt mord som skett på ST:Agnes, och som alla tycks tala tyst om. Skötaren Cuthbert Yates mördades brutalt utanför Lucius cell 27 november 1927. Tydligen täcktes hela korridoren, och även Lucius av blod från mer än en person. Två blodiga knivar hittades i köket, och i tvätten fanns en sönderstrimlad skötar-klädsel.

Sällskapet pratade på kvällen med traktens poliskonstapel som berättade om mordet, Konstapel James. Dr Dunsky ringde till konstapel John Stephens i London, som var den som undersökte mordet på Herbert och Georgina Roby. Stephens berättade att mordet var mycket brutalt. Herberts kropp var genomborrat av ett långt föremål som ett spjut eller en järnstav, kroppen tömd på blod. Georgina hade två mycket kraftiga hugg av yxa, från väldigt starka män, en vänster- och en högerhänt. Morden skedde i familjens salong, och glasdörren in dit var sönderslagen, dock olåst. Även glasdörrarna på Alexanders balkong var sönderslitna. Inga mordvapen hittades. Dock hördes en skarp vissling några minuter innan morden.

Under natten drabbades Dr Dunsky av en mycket obehaglig dröm där han stod i en ring av monoliter och mötte Något fruktansvärt. Han vaknade omgiven av frän sur stank av rutten frukt och spydde över hela sängen.