Spelpass 2.

Efter pjäsens avslutning utbröt kaos i lokalen. Tim kastade sig över Dr Dunsky som desperat försökte lugna ner sitt livsverk, medan Jimmy fick se en affärskollega till fadern slå ner sin vän. Jimmy fintade honom med en jabb och sänkte honom med en rak höger.

Samuel tog sin in bakom scenen till skådespelarna och letade upp sin kärlek, Jean. Hon och de andra skådespelarna verkade mycket oroliga över vad som skedde, men pjäsens regissör, Talbut Estus som också översatt den från franska höll sig instängd på sitt kontor. Samuel ledde med Jean till bakdörren där de såg att molnen lättat och stjärnorna åter syntes. Samuel ville att de skulle ge sig ut i snödrivorna men jean vägrade. Istället försökte Samuel förföra henne. Jean sa sig dock ha givit sig åt Dr Dunsky och det hela slutade med att Samuel örfilade henne, fick en örfil tillbaka och sedan hånglade de passionerat i korridoren innan Jean flydde tillbaka upp till kaoset.

Keith försökte slita av Tim från doktorn men misslyckades enormt och hamnade själv på marken, och fick väsa åt sin hund för att den inte skulle slita tag i Tim.

I i teatern kom nu en ny aktör, nämligen den skotska professorn Ewan McLaughlan, inbjuden från London University av Jimmy. Professorn ställde sig i dörren och betraktade roat spektaklet. Under tiden lyckades Jim sänka ytterligare en arg och rädd ung man som höll hela sin familj på avstånd med en stol.

Till slut dök dock polisen upp för att bryta upp det hela. Under tiden hade Dr Dunsky visat prov på sin eminenta psykiatriska fingertoppskänsla och lugnat Tim med hjälp av centrala ord och meningar från deras årslånga analys, nämligen ord om Tims moder som tog sitt liv.

Polisen arresterade några av de vilda slagskämparna och i kaoset bestämde sig ensemblen för att trots allt fira premiären med mat. Bord dukades upp. I detta försökte Dr Dunsky få med sig Jean hem. Han upptäckte då också att hon hade märke på kinden och fick henne att erkänna att detta var Samuel, vilket resulterade i att doktorn slog till Samuel som föll i marken. Om inte polisen närvarat kunde det hela slutat mycket olyckligt.

Under middagen firade Samuel med sina gamla vänner och lyckades också få Micheal Gillen att smita med honom bakom för att där sno åt sig tyget med det målade Gula Tecknet. 

Teaterchefen berättade att pjäsen nu ska läggas ner och Jimmy slängde en förmögenhet på bordet, för att få manuset till Carcosa, vilket Michael Gillen lovade att ge honom. Till dök Talbut Estus upp, lovordande föreställningen. Han kunde berätta att ursprunget, The King in Yellow skrevs 1895 av Thomas de Castaigne och att verket förbjudits och förföljts av hemskheter sedan det skrevs. Talbut fick också syn på Samuel som hoppat av föreställningen i dess inledning och Talbut dömde i mycket hårda ord ut Samuel som människa och som skådespelare.

På väg hem visade det sig att Jean utvecklat något form av hysterisk rädsla för stjärnorna och himlen och hon berättade i droskan för Dr Dunsky om sina drömmar, hur stora djuren simmar i luften ovanför en stad med en evig maskerad mellan stilla kanaler. Väl hemma bäddade doktorn ner henne och satte sig att kontemplera det hela med en god pipa.

Samuel rusade förtvivlat därifrån i snön hem till rikemanskvarteren och bankade på porten hos den rike köpmannen Silas Lewi, som släppte in honom och gav honom en spruta heroin med en avsugning som betalning. Silas uttryckte också sin önskan om att Samuel skulle närvara vid en fest kommande dagar, för fler gentlemen, som ett krav för att få mer av varan. Samuel visade Silas det Gula tecknet innan han gick och Silas blev mycket upprörd och pratade om att kontakta Mr Crowley.

Jimmy och professor McLaughlan tog sig hem till London University där en skugga väntade i snön, nämligen Susanne, som desperat försökte få med sig Jimmy. Jimmy var dock överväldigad av kreativ energi och skaparlust, och tillsammans med professorn stängde han in sig på sitt rum för att skriva hela natten.

Keith reste hem, efter att ha lovat Dr Dunsky att ta emot Tim som gäst i sitt hem. Väl hemma letade han efter tecken på inbrott och somnade sedan med en osäkrad pistol bredvid huvudkudden.

Tim for hem till familjen Marley där han troligtvis mottogs svalt.

Spelpass 1.

Sällskapet skulle under kvällen samlas på The Joyful Brethren för att därifrån ta sig till amatörteatern The Scala där de skulle titta på pjäsen Carcosa, eller The Queen and the Stranger där Dr Dunskys flickvän Jean spelar en av rollerna.

Jimmy och Samuel tog sig i snön från London University och träffade Jimmys flickvän Susanne och hennes vän, för att gemensamt äta middag. Samuel ombads spela en monolog men den föll inte väl ut. Därefter sökte de sig till klubben. Susanne bad Jimmy komma till henne efter pjäsen, eftersom hon sa sig vara beredd att ta deras förhållande ett steg längre. Hon berättade att hon fått brev från Jimmys fader, där han mycket tydligt uttryckt sina önskemål för sonen.

Tim befann sig med Dr Dunsky i det hem som doktorn ordnat åt Tim. Det visade sig snart att paret Marley, Sarah och Ronald upplevde obehag av att ha den förre mental-patienten boende hos sig. De menade att Tim hade ett dåligt inflytande på äldsta sonen Mark. Efter viss diplomati lyckades doktorn och Tim ta sig därifrån. Utanför huset såg Tim en människa som han som han till det ögonblicket glömt bort existerade, nämligen Löjtnant Briggs, som tjänstgjorde tillsammans med Tim under slaget vid Ypres då nä de såg det där fruktansvärda, som Tim inte riktigt kan tänka på.

Keith och Rover var först på Joyful Brethren och de märkte att stämningen var mycket tryckt. Butlern Norton förklarade att någon vandaliserat biljardbordet där skyhöga summor spelas bort sena nätter. Det visade sig att ord var inristade i det gröna tyget: The Star shall eat us Whole. Ägaren till The Joyful Brethren, Paxton var mycket irriterad och säker på att förövaren var Jack, en skum figur. Paxton fick Keith att gå dit och försöka få Jack att tänka om. Keith pratade med Jack, och tappade till slut tålamodet på ynglingen och läxade upp honom som en menig, med en rejäl lavett.

Då sällskapet samlats åkte man i droska genom snön till Londons mer skumma kvarter där en väldig kö väntade inför premiären av Carcosa, eller The Queen and The Stranger på The Scala theater, där Samuel faktiskt försökt medverka men tvingats hoppa av.

En reporter tog deras bilder och sällskapet slog sig ner för att se föreställningen som visade sig vara mycket udda. Skådespelarna talade med märkliga röster och scenerna flöt in i varandra. Olika personer hade olika bilder av vad som skedde. Tydligt var att händelserna rörde sig runt staden Ythill och dess Drottning Cassilda som får besök av Främlingen. Främlingen talar om att Konungen i gult är på väg. I pausen mellan akt ett och två var publiken mycket upprörd, vissa var arga och katatona. I slutet av akt 1. visade Främlingen ett tecken som måste vara Det Gula tecknet, även om det absolut ej var gult.

Keith upptäckte till sin fasa att en "vän" från Irland satt i publiken och fnissade högljutt under föreställning, nämligen Shawn Brennon, en irlänsk motståndsman som var del av den enhet Keith infiltrerade under den tid då han också träffade Mary. Shawn var en rätt okej snubbe, för att vara irländare, till Keith i nödvärn sköt Shawns bror. Efter det har Shawn varit en mordisk galning som också lovat att döda Keith. I pausen försökte Keith hitta Shawn men då var han försvunnen.

Akt två var minst lika underlig, men det stod klart att konungen anlände och Ythill förvandlades till Carcosa. En maskeradbal äger rum, röster och mörker och plötsligt är pjäsen slut och flera människor far upp från sina platser och kastar sig sig över varandra i vilt raseri. Tim slänger sig över Dr Dunsky skrikandes galna ord.

Huvudpersonerna

Huvudpersonerna i berättelsen känner alla varandra genom den något dalande herrklubben The Joyful Brethren där de under året funnit varandras sällskap med det gemensamma samtalsämnet ockultism.

Psykoanalytikern och läkaren Dr Walter Dunsky står i sällskapets mitt med en svulten kunskapstörst och ett enormt intresse för det alkemiska utforskandet av själen. Dr Dunsky driver ett eget vårdhem i utkanten av London, där han bland annat studerar en intressant patient vid namn Florence Hartston. Vid sidan om sitt kall spenderar Walter en del tid med sin yngre flickvän Jean Hewart som ägnar sin ungdomliga fåfänga åt amatörteater för gruppen The Scala.


Även en av Dr Dunskys före detta patienter är en del av gruppen på The Joyful Brethren, nämligen den spindellika krigsveteranen och musikern Timothy Nightingale som också är det patientfall som givit Dr Dunsky ett anseende bland kollegor. Sedan Tim tillfrisknat har Doktorn sett till att Tim fått arbete som vaktmästare på Southbridge Hotel och boende hos familjen Marley och håller ett vakande öga på honom. Förutom sin trumpet ägnar sig Tim åt fotografiets magi. 

Namnet Heartfilia för oftast tankarna till den världsberömda affärsmannen som håller samman ett gigantiskt ekonomiskt imperium, men sonen James, "Jimmy" Heartfilia har vid nitton års ålder insett att arbetet som väntar honom hos fadern, i Indien, inte är hans väg. Istället har han börjat gräva ner sig i drömmar om författarskap och ockulta berättelser. Detta har lett honom till Dunsky-sällskapet och också till viss del gjort honom utstött på London University där han bor. Flickvännen Susane Weldsnare väntar dock på att denna tillfälliga förvirring ska lägga sig så att de kan förena sig, pengar och adelsskap: en fin brittisk tradition.

I sin villfarelse har Jimmy börjat söka sig mot "fria själar" vilket lett honom att dela rum med skådespelaren och livsnjutaren Samuel Britton, som spelar med i rollen som vän, Byrons Shelley. Ingen vet dock att Samuel 1926 under en monolog i King Lear tappade medvetandet och minnet, vilket han nyss återfått. han vet inte vad som skett under denna tid, mer än att han förlorat pengar, flickvän, bostad och även sin förmåga att skådespela. Det enda han minns är namnet Malcolm Quarrie i en stad i Italien, en stad med kanaler och människor med masker. Samuel har påbörjat sökandet efter sina svar och under tiden drogar han sig med narkotika som han säljer sin kropp för att få. På avstånd ser han sin älskade Jean Hewart försvinna in i den trygga Dr Dunskys armar.

Keith Wheelers föddes i fattigdom, och flydde in i krig: Boxarupproret i Kina, första världskriget och sedan striderna på Irland. Det enda han tagit med sig är erfarenheten av att vänner dör eller försvinner och verkligheten är inte så enkel som vetenskapsmännen låtsas. Det finns saker som Keith sett i Kina som ingen skulle tro om han sa. Men Keith vet, och långsamt för hans nyfikenhet honom närmar gruppen runt Dr Dunsky. På landet utanför London bor han ensam på en gård, tillsammans med sin ST:Bernard Roverina. I nuläget arbetar han inom det militära i London som kvartersmästare. Han flydde till lugnet i huvudstaden efter Irland där han träffade sin livs kärlek, Mary, och fick se henne sprängas i en IRA-attack, som hon kanske själv varit med och planerat.

ToK Inledning

Så börjar det, en extremt kall oktober 1928, i den moderna världens absoluta centrum, London, med sina bibliotek, universitet, vetenskapsmän och artefakter av kunskap och erövring. Flygplan har korsat Atlanten, automobiler rullar på gatorna och elektriciteten sprider sig som väsande ormar genom husen, i Storbritannien har kvinnor detta år fått rösträtt och i Wien härskar Sigmund Freud på Psykoanalytiska Institutionen med sina genomträngande kunskaper om människans innersta väsen. Det djuriska förfallet är sannerligen tuktat, troligtvis för evigt. Ändå rör sig något under ytan, i drömmarna, bakom fladdrande ögonlock på drogade konstnärer, och allt eftersom kylan hasar in, inkapslar utslagna rosor och gör vattenflöden till is, syns ögon som speglar sig i välvda ytor. En vit ansiktsmask och en blick som lovar allt. Tiden är här, och Kungen i Trasor väntar i det bortglömda staden på andra sidan stjärnorna, mycket otålig. THE STAR SHALL EAT US WHOLE!

Vi börjar nu vår kampanj i CoC, Tatters of the King med regelsystemet Fear of Cthulhu. Denna blogg är tänkt som en liten lekplats för att minnas vad som skett och fundera över vad som kommer att ske. Troligtvis kommer jag som spelledare att skriva här ibland och ibland inte, beroende på tid och lust.