söndag 2 september 2012

Alexander Robys tal


Delia?

Det lämpar sig inte väl att vara inlåst i det här rummet.  Jag kan inte avsluta mitt arbete, jag kan inte ta mig dit jag drömmer om att vara. Du vet, få författare har förmågan att skriva ärligt. Sanningar används för simpelt nöje och det är en märklig sak att göra, och har inget med viktiga ting att göra. En sådan författare är en man som enbart oroar sig över att dölja sin ignorans. Uppsåtliga misstolkningar och ett låst sinne, slutna ögon, sammanpressade läppar och knutna nävar. Det räcker inte att ha förmågan, du måste omskapa ditt intellekt till en ljusflamma i mörkret, likt en ensam frisk människa i en värld av galningar.

Har du sett den bleka masken? Har du varit nere vid sjön och känt rättheten i allt och helheten som då omsluter en? Edwards sa att jag bara skulle jobba med honom, ingen annan.  Är du Malcolms vän? Varför är de inte här? Är detta året som det sker, ett år av femtusen? Har Malcolm visat vägen för Kungen i Gult? Är han redan bland oss?
Har du sett det Gula tecknet?

Det som Edwards och jag gör skadar inte någon. Men jag har undrat över Malcolm Quarrie och de samtalen vi hade. Jag tror att, oavsett vad Edwards säger, så har Malcolm rätt. Kungen i Gult har faktiskt kallat sig själv Den Vita Akolyten. Jag tror inte han kommer att hålla sig borta. Jag skulle i all vänlighet och välvilja be dig om en tjänst för det tillfälle då han inser att Kungen inte är det som han önskar. För att fånga Konungens uppmärksamhet och kunna leda honom på irrstigar bort från jorden så måste du få honom att minnas Cassildas sång:


Stjärnorna brinna som kolglödsdöd
Ryggar tillbaks, inför uråldrig andedräkt
Från Honom som kräver tribut för förföriska Carcosa
Han flyr dit där drottning möter sierska
Där tvillingsol går ner men aldrig stiger upp
Flykt från gravens död, från bortglömda Carcosa.


Patient:    A Roby
Doktor:     L Trollope
Signed:
Date:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar